Falk

Känslan är lite densamma som efter skidresan, dock baserad på delvis olika saker. Då tog det tid att komma över det, och jag är rädd för att det kommer ta tid nu också. Skillnaden är dock att förra gången ville jag glömma så fort som möjligt, medans denna gången försöker jag verkligen hålla känslan kvar. Men det går inte ihop riktigt.

När klockan ringer klockan 6 på morgonen så är det sjukt tungt att gå upp, och jag bara tänker på allt jag har framför mig. Men när jag väl är på jobbet är det inte så illa ändå, faktiskt ganska kul ibland. Idag har jag klippt gräset nästan hela dagen ;) brum brum.

Det som gör mig mest diprimerad av jobbet är att jag har inte tid/ork att träffa mina vänner tillräckligt mycket, och det mår jag inte bra av.

Sen så längtar jag tillbaka till Kroatien också. Så de så!