Falk

Att vara "sjuk" har sina fördelar. Man kan fördriva en timma eller två med att läsa Per "Texas" Johanssons blogg och Twitter utan att ha dåligt samvete. Eller jag skulle kunna göra det även om jag inte var sjuk! Men med detta inlägg vill jag hylla och tacka vår älskade Texas. Som sorgligt nog, efter 10 år i klubben, har lämnat oss. Men TACK för att du fortfarande bloggar.

Man skulle kunna beskriva Texas med dessa ord:
”Texas” (han fick smeknamnet efter jazzmusikern Per ”Texas” Johansson som i sin tur fick sitt smeknamn för att skilja honom från jazzmusikern Per ”Ruskträsk” Johansson) är ingen till synes elegant spelare. Han är lång, kantig, har omodernt långt hår och ett ganska omöjligt skägg och han mer älgar fram än springer.

Och såhär säger Texas själv om sitt smeknamn:
Jag har aldrig lyssnat på Per "Texas" Johansson. Jag minns att jag fick en av hans skivor när jag kom till Bollklubben. Wikström på Hallandsposten tyckte det var på sin plats att jag visste mitt ursprung. Men jag lade den åt sidan. Musiken var inte riktigt min smak.
När jag lyssnar på "Texas" idag så står jag fast vid att hans musik inte är min grej. Men jag är evigt tacksam över att jag fått hans smeknamn.
Det finns tydligen en Per Johansson till (även han musiker). Hans smeknamn är "Ruskträsk".
Det kunde varit jag, Per "Ruskträsk" Johansson.
Jag tycker Per "Texas" Johansson låter avsevärt bättre. Tack "Texas"!

Jag skulle kunna sitta här i timmar och klistra in citat från Texas, men jag skiter i det då jag tror att ingen mer än min mamma är intresserad av att läsa det. (Texas är vår idol. Och Zvirre. Tack för att iaf Zvirre stannar i klubben ett tag till, så vi kan skjuta fram vår oro om vad som ska hända med stackars Zvirre när han inte längre är en spelare i klubben). Jag fortsätter istället med att läsa hans blogg, ett perfekt sätt att fördriva en dag då man måste vara hemma och vila.