mu
"När jag var liten var det ingen som förstod att jag var närsynt. Vi bodde i ett radhusområde, och alla husen var så likadana och jag hittade aldrig hem. Jag tog mig in i trädgårdarna och tryckte näsan mot fönsterrutan, och om någon då skrek av fasa visste jag att här bodde jag inte. Åtminstone hoppades jag att att det inte var här jag bodde. Och det är väl detta åren har lärt mig: Om jag ser någon som trycker ansiktet mot min fönsterruta - andas djupt och försök att vara barmhärtig. Det behöver inte vara ett monster. Det kanske bara är en som är mycket mycket vilsen"
:(
Då var "det här" över som pågått sen februari. Kanske är bäst såhär, även fast jag lipat som jag vet inte vad.. men jag hade det på känn. och jag har ju varit osäker. så nu är det skönt att veta så att man kan gå vidare. men jag kommer sakna dig
Bajs
Snart ger jag upp.. du gör mig osäker. Jag vet inte om jag är lika sugen på detta längre. det är väl inte så här det ska kännas?