Hej

Vad bra jag är på det här med att blogga. En vecka sedan förra inlägget skrevs. Men eftersom ingen typ läser min blogg så spelar det ju ingen roll om jag skriver (iofs så vet väl typ ingen om att jag har en blogg, men ändå)

I vilket fall som helst så blev jag precis klar med engelska C. Om en vecka är jag klar med retoriken, och så är ju projektarbetet snart slut. Alltså, tre ämnen över!! Underbart.
(Sen att vi har äckel-biologi, äckel historia och lite annat äckligt är inget vi ska tänka på nu...)

Bajs

En helt vanlig onsdagskväll

Jag och eken bestämmde oss för ett tag sen att vi skulle göra mer spontana saker. Ta vara på tiden liksom.
Jag lyckas inte bra med det. Jag säger nej för ofta. Jag borde säga ja istället och låta det bli som det blir istället för att tro att det inte blir bra. Istället för att tro att jag inte vill, när jag nog vill innerst inne.
Men jag ska bli bättre.

För övrigt så är jag sjukt skoltrött. Vi pratar hela tiden om hur mycket vi har att göra, men när jag väl kommer hem så orkar jag inte ta tag i något. Jag vet inte var jag ska börja. Men det blir nog bra till slut ändå. Livet är inte alltid lätt..

Horoskop

Enligt http://www.1000apor.se/ så ser veckans horoskop för mig ut såhär:

"Tvillingarna: På onsdag får du magont. På torsdag får du feber. På fredag övergår febern till frossa. På lördag får du underliga vårtor på hela kroppen. På söndag går du till läkaren. Han tittar på dig och säger "herregud" och så kallar han in läkare Johansson och läkare Fredriksson och läkare Hörstadius och läkare Bohman. De samlas runt dig och ojar sig och tar sig för pannan. De har aldrig sett något liknande. De kallar in professor Hagelin och överläkare Sigfridsson. De kan inte tro att det här är sant. Sen skickas du i helikopter till Uppsala. Tidningarna är där när du kommer, de har fått nys om dig. De har med sig pinnar och med dessa pinnar petar de på dig och dina utslag. Du blir förd till opertation. Men du ser ut som ett litet helvete. Ingen vågar ta i dig. Alla läkare använder pinnar. Och man kan inte operera med pinnar. Så du avlider. Men en tröst - det kommer dröja många år innan legenden om dig dör."

Det är inte min vecka det här alltså.. blir tufft

Helg

Det andra inlägget på två dagar, och jag tänker börja med att säga emot mitt senaste inlägg och skriva lite om helgen. men bara i korta drag ;)

Kände att efter många dissade utekvällar var det dags för mig att följa med mina kära klasskamrater först till Amelie och sedan till Moon. För en gång skull hade jag ganska kul på ett "sånt" ställe.. Mycket folk och bra stämmning!

Lördagkväll bar det av till Falkenberg och musik direkt, tillsammans med Tim, Linus och Christel, men där vi även träffade massa annat trevligt folk. Jag är riktgit glad över att jag hittat er att umgås med och jag trivs fruktansvärt bra med er!
Dock så längtar jag till Lördag för då ska eken firas och guldtrion återförenas efter sjukt lång tid :)

För övrigt så har jag blivit helt besatt av Kings of Leon.


Long time no see

Kände att det var dags att göra ett nytt försök till en bloggkarriär. För vem säger att inte jag har "det".. liksom.. det rätta som krävs för att lyckas ta sig upp till bloggtoppen.. bloggeliten.. the bloggers of the bloggers.

Sitter och lyssnar på "It ain't me, babe" som Lars framförde på sin audition till Idol.. lyssnar på orginalet då alltså. så nu vet ni det!

Men vad tusan skriver man i en blogg för att folk ska tycka det är kul att läsa? för jag tycker det känns så fruktansvärt tråkigt och fantasilöst att skriva om vad man har gjort idag.. eller "dagens outfit". Typ hej, dagens outfit är joggingbyxor och myströja. Men ja va intressant! NOT (för att citera ... den där filmen.. som jag inte minns namnet på men som är så fruktansvärt dålig)

Jag är ledig imorgon. Tror ändå att jag ska sova snart. Jag är trött, har faktiskt spelat match idag så jag har giltig orsak till att vara trött.

"När jag var liten var det ingen som förstod att jag var närsynt. Vi bodde i ett radhusområde, och alla husen var så likadana och jag hittade aldrig hem.
Jag tog mig in i trädgårdarna och tryckte näsan mot fönsterrutan, och om någon då skrek av fasa visste jag att här bodde jag inte. Åtminstone hoppades jag att att det inte var här jag bodde.
Och det är väl detta åren har lärt mig:
Om jag ser någon som trycker ansiktet mot min fönsterruta - andas djupt och försök att vara barmhärtig.
Det behöver inte vara ett monster.
Det kanske bara är en som är mycket mycket vilsen"